Pärtkorgstillverkning

 

Historik

När pärtkorgstillverkning började exakt är nog döljt i dunkel, men uppskattningsvis har den moderna pärtkorgen uppstått tidigast för ca 200år eftersom tillverkningen kräver bra verktyg. Det har säkert innan dess funnits olika typer av flätningar innan, näver och vide, som pärtkorgstekniken vuxit fram ur.
Från början har pärtkorgen varit nyttoföremål och började tillverkas eftersom det fanns behov att transportera och/eller lagra olika produkter. Olika korgar som tillverkades var agnkorgar, bärkorgar, vedkorgar, ”päron”korgar, kasskorgar, frukorgar, sörpkorgar, lemonadkorgar, fiskekorgar med flera och alla hade de sina speciella användningsområden.
Idag är inte nyttobehovet lika stort av pärtkorgar eftersom det finns så stort utbud på alternativa lösningar på transport- och lagringskärl. Däremot har pärtkorgen blivit ett kombinerat nytto- och prydnadsföremål, många bär idag hem sina inköp i en vackert målad frukorg eller förvarar sin sticksöm i den. Vid många spisar står en pärtkorg som veden bärs in i och på bordet kan det stå en brödkorg, i tamburen en paraplykorg. Egentligen är det fantasin och till viss del tekniken som sätter gränser för utformningen av en pärtkorg.

 

Vad är en pärtkorg?

Pärtkorgen är ett föremål som med enkla verktyg kan tillverkas, dock behövs stor kunskap/erfarenhet och en stor portion tålamod för genomförandet. Korgen består av pärtor splitade från tall som flätas ihop så att det bildas ett utrymme som kan fyllas med det ena och det andra. Korgen utrustas oftast med ett flätat handtag tillverkat av björkvidjor.

 

Verktyg

Väldigt enkla verktyg behövs för tillverkning av pärtkorgar. Först och främst behövs en såg för fällning och kapning av trädet, därefter behövs en yx, kilar och olika tunga slagverktyg att klyva materialet med. Till själva splitningen behövs väldigt vassa knivar med tunt egg, (måttet på eggets vasshet är när det tar på hår). För lagring av materialet behövs kar som kan fyllas med vatten så att materialet täcks.

 

Val av råmaterial

Till pärtverk används tall som växt långsamt i mager mark eller i en ”måsa” och bör ha en minimidiameter kring 250-300mm, någon övre gräns förekommer inte i våra trakter. Att kunna avgöra om en tall lämpar sig för pärtverk är en vetenskap som man måste skolas in i eller förstås via försök och misstag. Den som har kunskap om hur det rätta verket skall se ut kan genom att snitta i tallen se dels om tallen växt tillräckligt långsamt, täta årsringar, och dessutom konstatera om tallen växt rakt. Även en ”vind” tall kan användas men det förutsätter att tallen är ”vind” rätt väg. Även en fel väg ”vind”, s.k. ”anschölsvind”, tall kan användas men är svår att hantera och slutresultatet blir inte det bästa. Snyggaste pärtor fås av kvistfritt verk, men även verk med kvistar i kan användas. Årstiden för fällandet av tallen spelar ingen roll.
Då tallen valts fälls den och ca en halv meter tas bort från fällskäret om det är en tall med kjol, eftersom nertill är sådana tallar växta på ett sådant vis att det är omöjligt att ta pärtor ur det. Om man har möjlighet kan tallen transporteras till lagringsplatsen i sin helhet, men ofta hamnar man att kapa trädet till lämpliga längder eftersom trädet troligen fällts långt från vägar och i terräng som inte passar för maskinella fordon. Ibland blir man även tvungen att klyva den kapade biten i skogen för att orka bära eller släpa ut den.
Material till handtagen är långsamt växt björkslana och den kan tas vilken årstid som helst, men vintertid bör den tidas innan användning. Slanan är ca 15mm i grovänden och skall ha en längd av minst 4 gånger handtagets längd.

 

Lagring och bearbetning av råmaterialet

Materialet kan lagras som hela bitar eller kluvna, det viktigaste är att materialet inte får torka, om materialet har torkat är det oanvändbart. Lagringen bör ske i vattenbad eller så att uttorkning hindras på annat vis. Vattenbadet måste fyllas på med jämna mellanrum så att materialet inte slipper att torka.
Bearbetning av materialet innan flätning består i att biten kapats i rätt längd beroende på hur långa pärtor man skall ha (korgtyp), längderna kapas med en total överlängd på ca 10cm för att ha överlappnings- och arbetsmån. Två olika längder behövs om bottnen är fyrkantig, om den är rektangulär behövs tre olika längder. Längderna består av dels bottenpärtor som viks upp så att de fungerar som lodräta pärtor på sidorna samt även de som flätas vågrätt runt korgen.
Materialet till pärtorna tas ur ytveden, inveden kan inte användas till pärtor eftersom det är för otätt/mjukt. Gränsen mellan ytveden och inveden syns som en färgnyans i snittet och inveden tas bort då biten klyvts i fjärdedels segment. För att kunna splita pärtor klys biten på mitten först, halvorna i sin tur klyvs på mitten samma procedur upprepas tills man har materialet i sådana segment som motsvarar den bredd på pärtor som man önskar. Därefter påbörjas själva splitningen med handkraft och knivens hjälp. Splitningen sker från den spädigare änden och pärtorna splitas längs med årsringarna. Pärtornas tjocklek är 1,0-1,5mm och om de inte används genast bör skyddas mot uttorkning genom att de plastas in, ligger de länge i vattenbad svartnar de.
Att erhålla pärtor som har samma bredd och jämn tjocklek är en konst som kräver många års erfarenhet.
Lagring av björkslanor skall även ske så att uttorkning inte uppstår, men sommartid tas oftast slanorna när de behövs och till hösten tas de så att de kan frysas.

 

Flätning

Man börjar med att de pärtor som bildar bottnen och som fungerar som lodräta pärtor på sidorna genom att fläta ihop dem till bottnen med pärtorna så närt varandra som möjligt, när de torkar krymper de. Längden fördelas så att de fria ändorna till bägge sidor är lika långa, mäts ut före flätning eftersom de flätade pärtorna är svåra att justera i efterhand. Därefter har man en träbit med vass kant, typ 50*50mm med rätt längd, som man trycker mot bottnen då man bryter upp pärtorna för att få korgen att börja växa uppåt.
Sen börjar flätningen av sidorna, den första/nedersta vågräta pärtan bryts i hörnen för att få övergången mellan bottnen och sidorna så tät och snygg som möjligt. Resterande pärtor bryts inte i hörnen vilket gör att korgen upptill blir mer rund än kantig. Flätningen av sidornas vågräta pärtor fortsätter enligt den korgtyp som skall tillverkas. Början och avslut på sidornas vågräta pärtor göms bakom de lodräta pärtorna, omlott ca 10cm, dock så att de göms bakom en lodrät pärta. Inga spikar eller stift används.
Korgens avslut upptill eller korgens kant består av tre vågräta pärtor som flätas ihop med de lodräta pärtorna som böjs nedåt. Den sista vågräta pärtan består av tre pärtor som flätats normalt, den ena av dem används som stöd att vika över och så sticks den ned mellan de två andra, detta sker turvis åt vardera hållet tills samtliga lodräta pärtor fått sitt avslut.
Pärtor som är för långa eller som har vassa kanter eller stickor som spretar putsas efter att korgen är klar med en vass kniv.
Handtaget placeras i håligheterna mellan pärtorna på mitten av korgen för att få jämvikt. Det kan med fördel på samma sida trädas genom två olika hål för att på så vis få bättre stadga på handtaget. Innan flätningen av handtaget påbörjas måste slanan barkas och mjukas upp. Barkning och uppmjukning sker samtidigt, men för att få bort styvheten som barken orsakar drar man bort en remsa bark genom att dra längs slanan med överkanten av kniven. Sen vrider man slanan så att fibrerna släpper en del, samtidigt kommer barken av, om slanan har kvistar måste man hjälpa till genom att vrida vid kvisten med handleden. Änden av slanan sticks in i mellanrummet för att sedan i en båge tas över till andra sidan där den träs igenom utrymmet mellan pärtorna. Då slanan återigen skall över till andra sidan flätas den ihop med den första slanövergången. Detta upprepas tills att man fyra gånger har flätat ihop slanan. Ändorna på slanan sticks in och göms vid kanten.
Korgen får torka långsamt.

 

Slutprodukt

Korgen är klar och kan användas som sådan utan någon som helst behandling. Idag blir ofta korgarna målade med en vacker färg pyntade med målade blommor eller andra motiv. Det finns även korgar som pyntas med decoupage-teknik.

Jan Burman, 2007